Då och nu - Omregleringen
Under nästan ett år, fram till april 2010, hade jag förmodligen ett av Sveriges mest spännande, utmanande, intressanta, lärorika, roliga, oförutsägbara, frustrerande, viktiga jobb. Ett år så intensivt så att alla månader tycktes bestå av den förste och siste för dagarna dess emellan gick i en sådan rasande tempo att det gällde att hålla sig i för att hinna med. Det var en period då jag med förvåning upptäckte att fredagen var här och önskade fler dagar i veckan att arbeta på.
Jag var kommunikationsansvarig för den del av Apoteket AB som skulle omregleras och säljas ut till privata aktörer. Det innebar att jag hade kommunikationsansvar för en organisation som bestod av drygt 600 apotek, men också, som det visade sig under resans gång ett allt större ansvar där alla inblandade under resans gång mer och mer vände sig till mig för att få svar på alla sina frågor. Allt ifrån frågan om ”Vad ska vi göra med pennor som har Apotekets logga?” till ”Hjälp, Telia har sagt upp vårt avtal, vad gör vi nu?” och "Hur kommer det se ut på skärmarna när vi ska expediera en viss typ av recept?". Inte helt onaturligt, då jag som kommunikationsansvarig faktiskt satt inne med alla svar, eller åtminstone visste var svaren fanns och säkerligen framstod som förstahandsvalet att kontanta i en ständigt föränderlig värld. En värld där förutsättningar kunde ändra sig på mindre än en kvart, där sekretessen var så hård att paranoia inte var ett ord som kändes allt för avlägset och där i princip allt kunde hända, även det mest otroliga (jag kommer berätta mer om det längre fram).
Vilka de inblandade var? Jo det var de potentiella köparna som senare blev de nya ägarna som ännu inte betalat för sitt köp men snart skulle ta över och driva en verksamhet, det var de som skötte den tekniska utrullningen, både IT-leverantörer från externa företag och interna kontaktpersoner, den organisation som var utsedd att leda försäljningen, dvs Apotekets tillfälliga moderbolag, externa konsulter, interna konsulter, myndigheter och lagstiftare samt givetvis chefer och medarbetare på apotek och naturligtvis också Apotekets egen ledning. I denna uppräkning har jag med stor sannolikhet glömt ett antal inblandade, så som till exempel våra kunder.
Jag kan med stor säkerhet säga att det jag fick vara med om under detta år inte går att jämföra med något annat jag gjort tidigare eller kommer att få vara med om senare i mitt liv. Faktum är att jag tvivlar på att någon annan heller kommer att få vara med om något liknande. Efter detta framstår alla utmaningar oavsett arten som en lättare ekvation man löser medan man ser på aktuellt samtidigt som man pratar i telefon med moster Agda. Den försäljningsprocess som genomfördes, och som jag var en central del i, var unik i sitt slag. Inte bara för att 65% av ett stort statligt bolag och all dess innehåll delades upp och såldes ut samtidigt som resterande del skulle kvarstå i statligt ägo, utan också med anledning av den typ av verksamhet som såldes ut. En verksamhet som knappast går att jämföra med någon annan form av detaljhandel då läkemedelsförsörjning är inte bara är komplext och regelstyrt utan också ett av våra viktigaste samhällsfunktioner som inte får fallera.
Med detta bakom mig framstår dagens arbetsuppgifter, som bland annat består av att projektleda en träff för 3000 medarbetare, uppdelat på två tillfällen, i Globen och i Scandinavium, inte fullt så upphetsande men förhoppningsvis lärorikt. Även om jag nu längtar efter en ännu större utmaning som kanske åtminstone kan komma i närheten av det som varit min vardag i nästan ett års tid.
